Det är ju ett under att jag trivs i mig själv en dag som denna, sitter här framför tvn å nördar skit musik, iklädd sleetkläder och fett hår som fan. DET ÄR ÄCKLIGT! Jag blir arg på mig själv, varför var jag tvungen att bli sjuk nu? Missar massa praktik, behöver egentligen gå i morgon, men får se om jag orkar. Men måste åka till Vara hela helgen med Ulrika, så då ska jag vara bra.
Annars händer det typ inte ett skit i mitt liv just nu, har ständigt samma saknad. Samma äckliga känsla. Men om jag ska vara ärlig lyckas jag dölja den ganska bra ändå. Det är en konst i sig faktist, att inte visa vad man vill eller känner. Att inte visa den man är på riktigt. Jag vet inte hur länge jag kommer att klara av detta, jag har hittat ett perfekt.Helt underbart, jag vill verkligen, snälla!


Utgång!